Människans kropp består till stora delar av vatten. Och vi behöver mycket vätska för att må bra. Vätskebrist är inte alltid lätt att upptäcka, men vår hud säger kanske något om den, huvudvärk, irritation och trötthet kan vara en signal om att vi fått i oss för lite vätska.
Människan är inte enbart en fysisk varelse. Hon är ande, själ och kropp och behöver vätska också i en inre bemärkelse. Det är därför Jesus ställer sig upp, mitt under en pågående judisk religiös högtid och ropar: Om någon är törstig (på insidan, alltså) – kom till mig och drick! Jesus har ett vatten för min inre människa och Han bjuder oss att komma, varje dag. Inga religiösa ceremonier eller program kan ersätta detta levande vatten, det är personen Jesus vi behöver. Därför ropar Han: Kom och drick!
Men, lika mycket som vi behöver en input av vatten behöver vi en output av det, vi behöver lära oss att gråta regelbundet. Att kunna gråta är bevis på att man kan bli berörd. För mig är gråt ett tecken på att ens inre lever. Det är farligt att bli hård och onåbar. När pressen blir för stor, när sorgen knackar på eller när hjärtat rörs på djupet – då behövs tårarna. Tårar är en gåva från Gud och också Han rörs av dem, av våra tårar. Han samlar våra tårar i sin lägel, säger psalmisten. Så dyrbara är de för Honom. Och en dag ska Han också torka våra tårar, IRL, från våra ansikten. Wow – det är min Gud!
Pastor Camilla