Det är mörkt ute nu i november och det kan blåsa en hel del. Det kanske också är så att någon av oss just nu går genom en ordentlig storm i livet. Ibland handlar det om en sjukdom, en relation i kris, en konkurs på något plan. Det är också ett faktum att stormar samtidigt kan ge oss insikter och lärdomar. Jag hoppas det blir din upplevelse denna gång.
Jag är ingen erfaren båt- eller havsmänniska. Men stormar drabbar ju också dem som rör sej på land. Därför vågar jag ta i det här temat. I Bibeln finns förvånansvärt många berättelser om stormar och det är mycket man kan lära sig av dem. Just nu tänker jag på en berättelse om en storm som en man vid namn Jona råkade ut för. Hans namn betyder ”duva”. Det kanske passar ganska bra in på den flykt Jona drog till med i början av berättelsen.
Enkelt formulerat kunde vi säga att följande hände: Jona fick en kallelse av Gud och det var att resa till en stad i nuvarande Irak – staden heter Nineve – och tala till folket i den staden. Problemet var att Jona överhuvudtaget inte ville gå dit Gud ville ha honom eller göra det som Gud hade planerat för honom. Istället hoppar han på ett skepp som går i direkt motsatt riktning. Han lämnar Israel och flyr mot Tarsis, en stad i nordvästra medelhavsområdet. Han flyr Gud och Guds plan, helt enkelt. Han var säkert inte den första som gjorde det – jag tänker på ovilliga Mose i Bibeln som efter en lång diskussion med Gud drar till med: ”Jag ber dej, sänd ditt budskap med vilken annan du vill!” Allt i Mose skriker ”Jag vill inte” – även om han sen i slutändan går. Och jag tänker på oss och vår ovillighet många gånger.
Men Gud släpper inte taget om Jona. Mitt på Medelhavet ser han till att det blir en våldsam storm – skeppet är nära att krossas. Sjömännen är förskräckta, de vräker lasten överbord för att försöka lätta på situationen. Vad gör Jona? Han sover, tydligen bättre än någonsin! Han flyr Gud och han flyr sitt livsuppdrag. Han sover djupt, längst inne i skeppet.
Ibland kan en storm vara en väckarklocka. För Jona var det så. Ibland skakar Gud om vårt liv på ett mer dramatiskt sätt för att väcka oss. Och det är egentligen bara nåd – en verklig gåva – då det händer. Ibland behöver vi stormar för att verkligen stanna upp, omdefiniera riktningen och omvärdera prioriteringarna i livet.
Så, istället för att i tanken förbanna stormen kanske det vore värt att ställa frågan: Varför är jag mitt i detta? Vill Gud mig något? Behöver jag en omdefiniering av livskursen? Är jag på fel väg? Det är inga enkla frågor men det går att få svar på dem. Den Gud som låtit stormen dra in över vårt liv har också kapacitet att tala till oss om den.
Efter en lång och dramatisk upplevelse på Medelhavet är Jona redo att kapitulera inför Gud och säga ja. Den upplevelsen placerar honom mitt i Guds vilja. Min bön för dej idag är att den storm du kanske upplever just nu ska få föra dej rakt in i Guds vilja för ditt liv. Det är, trots allt du kanske tänker, det bästa som kan hända dej.
Camilla Klockars