Advent är en viktig tid. Men risken är stor att vår målmedvetna fokusering på julen ibland äter upp vår adventstid. Vi stressar för att snabbt komma fram till skinkan, lutfisken och julklapparna och missar allt det som kunde ha hänt under veckorna före jul.
Kring första advent läser vi i våra kyrkor om Jesus som rider in i Jerusalem. I år fastnade jag vid två detaljer kring denna händelse: Jesus rider in på en åsna och det verkar som om Han gråter?
En åsna är ett litet djur. Om du testar att rida på en åsna kommer du att märka att dina fötter nästan når marken. Här är det en stor skillnad mellan att, som många regenter genom tiderna gjort, rida in i stan på en stor häst och att rida på en åsna. “Se din konung kommer till dig… ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl”, profeterar Sakarja ca 520 fKr (9:9). Jesus kom inte som en regent på en stor häst. Han kom ödmjukt på ett åsneföl för att visa att Han “…bor hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande” (Jes. 57:15). Det är Hans attityd fortfarande. Han ser nöden, Han ser smärtan och Han kommer ner på vår nivå för att möta vår nöd.
I Lukas version av berättelsen om hur Jesus rider in i Jerusalem står det dessutom att Han gråter när Han ser staden: “När Jesus kom närmare och såg staden, grät han över den och sade: Tänk om du idag hade förstått, också du, vad som ger dig frid. Men nu är det dolt för dina ögon” (19:41-42). Jesus, Messias som rider in i Jerusalem, gråter över staden och människorna – dessa som inte förstod vem Han var och vad Han ville med deras liv. Jesus gråter för att budskapet inte går hem. Min bön för denhär adventstiden är att jag inte skulle missa Hans tankar, Hans vilja och det som nu ligger på Hans hjärta. Min bön är att också mitt hjärta skulle röras för alla dem som inte förstår vem Jesus är.
Advent är en viktig tid – håll ögon och öron öppna.
Pastor Camilla