När Kopernikus på 1500-talet levererade tanken att det är solen, inte jorden, som är universums centrum åstadkom han med sin upptäckt ett paradigmskifte. Ett gammalt tänkande fick bytas ut mot ett nytt och svängningen var radikal. Alla institutioner och sammanhang med många år på nacken behöver, med jämna mellanrum, något liknande. Det är en konst att bevara ett arbete fräscht. Det gäller kyrkan (generellt) i högsta grad. För ungefär ett år sedan gjorde jag en liten undersökning gällande gudstjänstdeltagarantalet i de församlingar som finns närmast oss, alltså i Vasa och Korsholm. I de lutherska församlingarna låg siffran på ca 40 besökare per söndag. Variationer finns, siffran kunde vara något större om tex en kör medverkade i gudstjänsten. Den kunde också gå ner till ungefär 20 per söndag och det var inte alls en ovanlig siffra. I någon av frikyrkoförsamlingarna i stan (tex pingstförsamlingen) är siffran betydligt större men på det stora hela är det många församlingar som landar på ungefär samma antal som de lutherska församlingarna eller något högre. Den stora skillnaden är förstås att statskyrkoförsamlingarna har ett medlemsantal på över 10-12 000 medlemmar. Och då blir 40 personer per söndag en skrämmande siffra.
Vi lever i ett samhälle som förändras snabbt. När jag var i 10-års åldern på 1970-talet cyklade alla utan hjälm, man åkte t.o.m moped utan den. Idag, nästan 50 år senare, är det en otänkbar tanke. De flesta cyklar med hjälm (utom jag som fastnat i 1970-talet) och ingen kör moped utan hjälm. Tiderna förändras.
Vi längtar efter att se Guds rike beröra människor. För mig är den avgörande tanken: I allt det vi gör som församlingar: vad kan och bör förändras, med jämna mellanrum, för att vi ska kunna vara ett attraktivt, fungerande och effektivt redskap i Guds rike? Vad måste bevaras orört för att inget avgörande skall gå förlorat? Mitt ansvar som pastor, som jag ser det, är att skapa en plats som kan leverera Guds värdefullaste välsignelser på ett sätt som berör också en ung generation. De finns, generellt sett, nämligen inte bland de 40 som sitter i kyrkorna idag.
Så vi jobbar vidare. Vi ber, vi förbereder, vi vill lära oss att nå ut frimodigt, vi strävar till att hålla oss fräscha. Fräscha i tron och fräscha i vårt sätt att leverera den. Något annat har vi helt enkelt inte råd med. Välkommen med!
Pastor Camilla