Många saker hände som en frukt av Pingstdagen och den första andeutgjutelsen över den kristna församlingen. Där fanns en ny frimodighet och en ny frihet. Där var en helt ny känsla och erfarenhet av genombrott. Starka helanden skedde. Och sen detta: ”Då stod Petrus fram med de elva…” (Apg. 2:14).
Petrus steg fram tillsammans med de andra lärjungarna. Han behövde inte stå där ensam. De elva inte bara betraktade honom medan han predikade. De involverade sig. De stödde honom. De stod bakom honom. De var enade i förkunnelse, i bön, i tjänst.
Om jag är riktigt ärlig känns detta som det största av mirakler. Så ofta står vi – i olika situationer i livet – på en viss distans och iakttar (kanske t.o.m. kritiserar). Så ofta tänker vi: ”Vi ska se hur dethär går”. Tänk om vi skulle låta den Helige Ande skapa ett ”tillsammans”, en gemensam överlåtelse och en gemensam hängivenhet? ”Tillsammans” är temat i september 2017. Välkommen till kyrkan!